Förebyggande skyfallsarbete – en del i Lunds stadsplanering

Intensiva skyfall inträffar varje år på flera platser i Sverige, i sig inte uppseendeväckande, men det blir kortare och kortare mellan gångerna och samstämmiga röster skyller på klimatförändringarna i världen.

När dagens moderna städer blir större till ytan, tätare och inrymmer fler människor; hur väl rustade är vi då för häftiga skyfall?

– I dag handlar det mycket om stadsplanering, säger Axel Sahlin, Lunds första skyfallsstrateg. Om det förr kanske bara handlade om rör och VA, är det i dag en fråga om samverkan mellan flera olika förvaltningar inom kommunen, men också mellan byggaktörer och fastighetsägare.

Kommunen kan göra mycket genom naturbaserade lösningar som att plantera träd som suger upp regnvatten, skapa planteringar i gatumiljön och att anlägga sedumtak. Åtgärder som fördröjer regnvattnet samtidigt som det skapar trivsel och nytta för både människor och djur.

Hindren ligger inte främst i bristande teknisk eller miljömässig kunskap, utan snarare i hur kunskap och strukturer tillåts styra arbetet.

Skillnaden är väldigt stor mellan till exempel den förtätade stadskärnan med nergrävda gemensamma rör för både avlopp och regnvatten och ett nytt mark­område med två olika ledningar.

Axel Sahlin jämför till exempel Södra Sandby och Lunds tätort. Södra Sandbys fördel är att man har ett öppet vattendrag som skapar en större plats för vattnet genom bebyggelsen.  Inne i Lund sväljer gatorna mindre vatten, och de måste i stället anläggas på ett sådant sätt att vattnet kan rinna av på ett sätt man kan kontrollera.

Med hjälp av en så kallad kartering – en undersökning av olika översvämningsscenarier – kan man förutse var det är sannolikt att vattnet kommer att stiga över den normala gränsen. Utifrån den kan man planera åtgärder som förhindrar att översvämningen skadar byggnader och vägar.

I Lund är det redan gjort på flera ställen, bland annat inför upprustningen av Forskarparken i Ideon-Mediconområdet eftersom det ska byggas nytt i närheten.

– Forskarparken är 10 000 kvadratmeter och här ska även finnas underjordiska vattenmagasin och ytor som kan översvämmas för att kunna ta hand om dagvatten och skyfall, säger Axel Sahlin.

– Jag tror vi kommer långt genom att arbeta med faktumet att vattnet har ett kretslopp och att vi ska göra vad vi kan för att få den cykeln att bli så långsam som möjligt. Det minskar chansen för att vi får allt vatten på en gång eller står helt utan.