Clemenstorget

Hon skapar skuggorna över Clemenstorget

Bild 1 av 4 Konstnären Ebba Matz gör alltid modeller av sina konstverk för att få en känsla för hur de fungerar och för att kunna förutse vissa tekniska utmaningar.
Bild 2 av 4 Skuggorna på torget inspirerades av skuggspelet från plantanerna på torget.
Bild 3 av 4
Bild 4 av 4 Torget ska kännas som en park i Paris och färgerna är inspirerade av jugendhusen runt omkring.

2020 ska spetstaken pryda Clemens­torget och skapa skuggspel på marken även då solen inte lyser. Men än så länge finns de bara i fysisk form som modeller i Ebba Matz ateljé.
– När jag var yngre blev jag frustrerad när förverkligandet av idéerna låg så långt in i framtiden. Nu kan jag hålla kvar glädjen längre, men längtar så klart efter att få se när taken äntligen står där, säger hon.

Den första modellen av spetstaken var ett enkelt pappersark som Ebba Matz hade vikt och klippt hål ur. Hon belyste det med en vanlig ficklampa för att visa landskapsarkitekterna på White arkitekter hur spetstakens genombrutna yta släpper igenom ljuset och bildar mönster på marken. Sedan dess har modellerna blivit mer avancerade i modellträ och ritade i illustrator – som sedan ska översättas i ett mer avancerat CAD-program. När vi möter henne i hennes ateljé i en industrilokal i Årstaberg strax söder om Stockholm arbetar hon som bäst med slutritningen som ska stå modell för svetsarna som ska bygga konstverket.
– Jag jobbar alltid med modeller för att få en känsla för hur konstverket fungerar i tredimensionell form, säger hon och sträcker sig efter en skokartong som står på en av de överfulla hyllorna.
Hon öppnar den och visar den skira modellen i svart, laserskuren pappkartong som är förlaga till ”Sch, tyst, lyssna”-konstverket som pryder entrén till nya Kungliga musikhögskolan i Stockholm, som visar hur de tre orden ser ut som ljudvågor. Det offentliga verket för Kungliga musikhögskolan består av två delar; skulpturen ”Sch, tyst, lyssna” och teckningen i marken ”There is no such thing as silence”.
– Idén kom när jag tänkte på den minsta gemensamma nämnaren mellan besökaren och konsertmusikern och det är ju pausen, säger hon.
I ateljén står också en påbörjad modell av det konstverk hon ska pryda Slussen i Stockholm med. Men det projektet ska inte vara färdigt förrän om sju år.

Uppdraget att få pryda Clemenstorget kom sig av att hon blev rekryterad av White arkitekter som hon jobbat med tillsammans tidigare i Malmö och just nu i Helsingborg. Projektet har skilt sig från annan offentlig gestaltning hon har varit med om, på det sättet att hon blivit involverad i hela gestaltningsprojektet och inte bara i sitt eget konstverk.
– Redan från början när jag föreslog att torget skulle prydas av nio “spetstak” så har jag försökt se framför mig hur torget ska användas och vilken roll spetstaken kommer att ha. Jag ville överföra de vackra platanerna som om sommaren silar ned ljuset mellan lövverket och även låta ljuset strila under vinterhalvåret. Vi lever i ett mörkt land och jag föreställde mig hur det måste vara för dem som kanske ska passera Clemens­torget varje dag, säger Ebba Matz.

”Det är generöst att satsa på offentlig konst så att fler får njuta av den”

Ebba Matz

I processen med torget har landskapsarkitekterna Niels de Bruin, Gustav Jarlöv, Anna Eklund och ljusdesignern Kajsa Sperling på White arkitekter och landskapsarkitekt Karin Sjölin på Lunds kommun haft kontinuerliga samtal och gestaltningen har vuxit fram i det samarbetet. Tillsammans har de letat efter de exakt rätta stolarna som kommer att stå löst för att kunna flyttas runt enligt fransk förlaga. Både stolarna och spetstakens färger har inspirerats av jugendbyggnaderna runt omkring.
– Färgerna har vi haft med oss nästan ända från början, säger Ebba Matz och visar med ett kartongpapper hur spetstaket kommer att släppa igenom färgerna.
En av utmaningarna med spetstaken är hur de ska konstrueras för att kunna fraktas från tillverkaren till torget. De största taken blir fem meter i diameter och det blir omöjligt att frakta dem i ett helt stycke.
– För mig som konstnär är det oerhört stimulerande att få vara med i processen för att lösa de praktiska frågorna.

Trots att Ebba Matz numer tillhör de mer etablerade offentliga konstnärerna i landet är konstverken inte något som stiger henne åt huvudet. Hon ser det inte som att konstverken är en del av hennes dna som finns utspridda som en stjärnhimmel över Henry Dunkers plats i Helsingborg eller i form av en ljudvåg på Musikhögskolan i Stockholm.
– Inte alls, faktiskt. Jag har inte heller något särskilt signum som visar att det är en “Ebba Matz”, utan utgår alltid ifrån platsen där konstverket ska stå. Annars hade jag nog blivit nervös och handlingsförlamad. Men jag är tacksam att få arbeta med något som många kommer att ha glädje av och tycker att det är generöst att satsa på offentlig konst så att fler får njuta av den, säger hon.

Text: Cecilie Östby
Foto: Rosie Alm